Folk får bevisa vad de vill ungefär hur de vill, men vad jag kan reta upp mig en smula på, är exempelvis en skoladministration som utbildar sina elever helt utan hänsyn till att de åsikter de omfattar inte delas av stora delar av befolkningen i övrigt. (puuh, lång mening).

Men å andra sidan, bor man i nordamerikanska mellanvästern, Jönköping eller liknande så kanske alla andra runtomkring oxå tycker att biblen är en lysande biologi/geologi/samhällskunskapsbok.

Eleverna i Livets Ords skola stötte tidigare på vissa problem när de skulle börja vanligt gymnasium. Deras kunskaper från högstadiet skilde sig nämligen på vissa punkter från deras nya klasskamraters. Nu har ju Livets ord sedan några år tillbaka gymnasium oxå gubevars, och vill man plugga mer ändå så finns ju alltid bibelskolan.

För bibelfundamentalisterna kan det hela förmodligen reduceras till en enda pregnant (och förvisso retorisk) fråga:

“Om bibeln finns, varför skulle då inte gud finnas?”

Svaren är tre och vart och ett är tillräckligt som gudbevis:

1) Det vore absurt att ens föreställa sig att en så tjock bock (som dessutom består av endast de utvalda skrifterna - en mängd “kandidatskrifter” som vi kan kalla “bibelbubblare”, föll ju bort i gallringen) skulle skrivas om gud inte fanns - det vore ju en massa bortkastad tid! (Även känt som “bibeln-är-en-tegelsten-beviset”)

2) Bibeln skulle givetvis inte ha överlevt under alla dessa år om det inte fanns något (läs gud) i dess budskap och bakom dess tillblivelse. Herregud, det fattar ju vem som helst! (Även känt som “bibeln-är-jättegammal-argumentet”)

3) Även om inte gud finns för dig, så kan han finnas för mig. Och om han finns för mig så finns han. (Och bibeln kan ingen förneka, för den kan man bläddra i.) (Även känt som “om-gud-finns-för-mig-så-finns-han-för-dig-resonemanget”)

Quod erat demonstrandum.

/Germán