Något märkligt inträffade när jag skulle ta bussen hem från jobbet härom dagen. Fastän det innebär en lite längre promenad så brukar jag stiga på vid ändhållplatsen. Eftersom bussen ofta står där en stund innan den åker iväg så slipper jag stå och vänta så länge, utan kan sitta och mysa i bussvärmen i väntan på avgång.

Denna gång blev jag docj inte insläppt av chaffören. Han tittade på mig genom de stängda dörrarna, klev ur sitt lilla bås och satte sig i ett av de låga “pensionärssätena” i främre delen av bussen. Som om det inte räckte med att han hade tonade pilotglasögon så drog han ned kepsen i pannan också och lutade sig bekvämt bakåt för att vila.

Jag är den förste att unna stressade chafförer lite vila och allt skulle ha varit helt normalt om det inte vore för att chaffören, innan han slog sig till ro, hade knäppt på bussens nigningssystem. Alltså “neg” bussen upp och ner och gungade chaffören stilla till sömns. Kanske mysigt? - vad vet jag.

This entry was posted on Monday, March 7th, 2005 at 20:44 i ämnet Det mesta. . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.