På väg hem från stan häromdagen såg jag en affisch från Sverigedemokraterna. Den var amatörmässigt upphäftad på två träribbor, så det var ingen konst att göra sin medborgerliga plikt och hålla Sverige rent. Jag kanske inte har varit uppmärksam, men jag har känslan av att de legat lite lågt de senaste åren.

Annat var det under “lilla trettiotalet”, typ 89-92. Då var det mer fart på partierna på den ideologiska högerarmen, åtminstone i Sundsvall. Sverigedemokraterna nöjde sig inte med affischer. De hade torgmöten och marscher, lämpligt i en stad som Sundsvall med en staty föreställande Gustav II Adolf mitt på torget. En hjältekonung som dessutom heter Adolf - två flugor i en smäll!

Kanske var Sundsvall extremt, eller så var bara extremhögern lite extra extrem. Sverigedemokraternas starke man var paniskt rädd för Tomteskorven, en liten pyssling som kunde dyka upp och skrämma honom i de mest oväntade situationer. Därför fick han en gång avbryta ett tal på ett torgmöte eftersom han skymtat Tomteskorven i närheten.

Vid fyratiden på morgonen slängde en 23-årig man in en molotovkocktail på Curres gatukök. Mannen greps senare i sitt hem i Skönsberg sedan han suttit på balkongen och skjutit med luftgevär på förbipasserande. Anledningen till att han angripit gatuköket uppgav han vara att det bara var judar som satt där och åt judemat. Kanske kan det också ha spelat in att han själv bled utkastad från samma ställe tidigare på kvällen på grund av höggradig berusning.

En annan av Sundsvalls mer förvirrade ungdomar som, förutom att vara tvättäkta satanist även hängivet beundrade gamle Hitlers läror. “Om nazisterna får bestämma kommer det nämligen att bli helvetet på jorden” förklarade han sakligt. Logiken är glasklar. Samme unge man förklarade för sina skolkamrater att den minsann inte alls var någon konst att tillverka rökheroin av sådant var och en har hemma i skafferiet. Som bevis tog han upp en cigarett och rökte lite heroin på lunchrasten. Då någon lite senare frågade hur det kunde komma sig att han fortfarande verkade så klar i huvudet så förklarade det unge kemigeniet att han rökt så mycket att han nästan blivit immun.

Förutom den luftgevärsskjutande bombkastaren bodde det i Skönsberg en narkoman som, förutom att knarka en hel del, hade långt framskridna planer på att starta en sundsvallsavdelning av Ku Klux Klan. Ett föredömligt initiativ. När det gäller klanverksamhet låg annars Sundsvall pinsamt långt efter Härnösand. Redan på påskafton 1991 flammade tre hemsnickrade K:n muntert på Härnön. Minns jag inte fel så fortsatte residensstadens innevånare även med lite mer traditionella brinnande kors några månader senare.

Ja se det var tider det!

This entry was posted on Friday, December 3rd, 2004 at 14:56 i ämnet Det mesta. . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.