En ny medlem i familjen
Efter att föregångaren åkt i golvet en gång för mycket och slutligen gett upp andan, har vi nu hittat en värdig ersättare…
Efter att föregångaren åkt i golvet en gång för mycket och slutligen gett upp andan, har vi nu hittat en värdig ersättare…
Det handlar förstås omvår gamla telefon som äntligen hamnat i papperskorgen. Det hela började med att sjuan ibland fastnade i nedtryckt läge. Förutom att det pep och lät ganaka otrevligt i luren så försvårade det ganska betydligt när jag ville slå ett nummer. Snart utökades symptomen på utbrändhet till att mikrofonen lade av. Tämligen irriterande i en dialogsituation. Ganska snart blev vi tvungna att slänga den i papperskorgen.
Inte helt förvånande fungerar däremot vår gamla Dialog, folkhemstelefonen, helt felfritt fortfarande. Bortsett från att det kanppt hörs något när man pratar i den. Ja se det var riktig kvalitet det!
Jag skulle egentligen vara helt nöjd med den gamla Dialogen med den fina snurrskivan, de riktiga klockorna (inga pip-ringsignaler här inte) och så. Dessvärre är det ibland nästan omöjligt att klara sig utan en så kallad tonvalstelefon. Men vilken ska man välja?
Valet föll självklart på en trevlig pensionärsmodell, Telia Magni. Den är knallröd, som telefoner skall vara, och har gigantiska knappar. Troligen är det en senioranpassad telefon… Inte bara de stora knapparna skvallrar om en folkhemsmässig användarvänlighet som 65+befolkningen är van vid. Som en extra finess finns även möjlighet för personer med hörapparat att pejla in vad som sägs i telefonluren. Det måste förstås vara en finess speciellt anpassad för alla gamla folkhemsromantiker som saknar IBs och SÄPOs flitiga avlyssningar förr i tiden.
Jag kan gott tänka mig att det sitter ett antal gamla lomhörda underrättelseofficerer runt om på landets seniorboenden, vilka med finurliga leenden på sina läppar avlyssnar grannarnas telefoner via hörapparaten.
Oooo ny teknik när den är som bäst!