Stiger vi herr ingenjör? -”Nej tvärtom, vi sjunker!”. Så ungefär inleddes ett av min barndoms största och mest pojkrumsmässiga äventyr - Jules Vernes “Den hemlighetsfulla ön”. Några herrar flyr i luftballong från inbördeskrigets USA och kraschar på den hemlighetsfulla ön. Ursprunget är förstås Robinson Crusoe, men det blir mer mystiskt och modernt (en egen telegraflinje minsann!) och det är tydligt varifrån tv-serien Lost fått mycket inspiration.

Det inträffar så många mystiska saker på ön att hälften kunde vara nog. Bland annat är det Kapten Nemo själv som ankrat sin atomdrivna eldrivna ubåt i en hemlig grotta under ön. Många av de knepiga djuren som hjältarna på ön träffar på antog jag länge vara rena missar av översättaren (ungefär som att skolpojkarna i min upplaga av Flugornas Herre jagade “guinnea-grisar”) och var inget jag bemödade mig med att lägga på minnet.

Döm därför om min förvåning när jag bläddrade i Körkortsboken och under rubriken “Varning för vilt” hittar instruktioner om att

“Märk ut platsen och rapportera till polisen om du kolliderat med: - björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, örn eller mufflonfår”

Vafalls? Mufflonfår? Vaddå - ifall man kommer åkande i sin atomdrivna lyxubåt och brakar rätt upp på en hemlighetsfull ö kanske?

Det är mycket mystiskt att mufflonfåren, sedan de tittat fram mellan sidorna i Vernes äventyr, hållit sig gömda i mer än tjugo år för att nu plötsligt dyka upp igen… Var finns det för övrigt vilda mufflonfår i Sverige? Gotland kanske - även det något av en hemlighetsfull ö.

This entry was posted on Tuesday, July 15th, 2008 at 12:16 i ämnet Det mesta. . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.