På Salsakväll
Torsdagskvällar är salsakvällar på Fredmans pub i Uppsala. Från klockan sju till två på natten levereras salsamusik till den flitigt dansande publiken. Latino-klyschorna står som spön i backen, och de kommer från så gott som varje besökare, vare sig denne har rötterna i Caracas eller i Karlstad.
Publiken beter sig som det förväntas av den som självklart hör hemma i en latinamerikansk miljö. Därigenom reproducerar de gemensamt olika populära föreställningar om världsdelen i fråga.
Salman Rushdie skriver i essän ”Imaginära hemländer” om sina erfarenheter av ett liv i exil. Han beskriver hur bilden av hemlandet består lika mycket av drömmar, berättelser och föreställningar som av de egna faktiska upplevelserna. Rushdie menar att hans identitet som indier/pakistanier i Storbritannien till stor del bygger på föreställningen om hemlandet, det imaginära hemlandet.
Uppsala är inte ensamt om att begåvas med salsakvällar. En snabb googlesökning visar att det är en företeelse ungefär lika vanlig som vilken danskväll som helst. Den salsatrend som startade på allvar för några år sedan har nu skakat av sig den värsta ”trendigheten” för att istället ha etablerats som en ganska vanlig del av nöjesutbudet. Kanske kan man tolka det som en småtrevlig sidoeffekt av ökad globalisering – en annorlunda del av världen får för en kväll plats på lokala nöjesstället och vi får alla möjlighet att för en stund uppleva något spännande och kanske lite exotiskt.
Jag menar att det inte är något enbart positivt. Problemen infinner sig när vi söker det annorlunda och exotiska för dess egen skull. I sökandet efter Det Annorlunda, vare sig det är en annan del av världen eller bara ett sätt att koppla av en kväll i veckan, skapas en bild av – i det här fallet – Latinamerika. Det är en bild vars beståndsdelar står i opposition till sina ”svenska” motsvarigheter. Det är eldigt inte tråkigt, rytmiskt inte stelt, kvinnligt och manligt inte könlöst jämställt etc, etc.
Naturligtvis är det inte så att alla som besöker en salsakväll tror att de kommer att få uppleva en karbonkopia av en latinamerikansk nattklubb. Emellertid håller de flesta med om att det är mer latinamerikanskt än mycket annat i Sverige. Denna latinamerikanskhet måste bestå av något – vaddå? Troligen till största delen föreställningar och beteenden som mer förstärker ett tänkande i termer av Vi och Dem än de ökar förståelse och minskar fördomar.