Den skånske mannen
På jobbet kommer det emellanåt försäljare för att visa upp och sälja in nya böcker. I går kom mannen från Skåne förbi. Han påminner lite om Peter Althin och pratar så klart skånska med en sävlig basbaryton (tänk dig Bertil Svensson i “Mitt hem och min trädgård” fast nån oktav längre ner). Han har en förkärlek för bruna skor, ljusa byxor, marinblå blazer, slipsnål och skjorta med manchettknappar.
Ofta brukar han kläcka ur sig små ofrivilliga lustigheter. Klassisk är den gången han var på väg ut genom butiken och kom förbi en kollega som satt på golvet och pustade ut efter att ha släpat 300 kollegieblock på heltäckningsmatta - inget lätt jobb! Den Skånske Mannen tittade förbluffat och lite roat på henne och sa muntert (föreställ dig ånyo en nerpitchad Bertil Svensson): -”Jaha och här sitter du och pysslar”.
En annan bra egenhet han har är att säga saker två gånger - och påpeka det - typ:
- “Det här en intressant och vacker bok om två bröder som sköter en jordbruksfastighet tillsammans…”
- “Jooo… den ser ju fin ut.”
- “…”
- “…………” *blädder, blädder*…. *titt, titt*
- “Som jag sa så är den både vacker och intressant…”
- “Jo…”
Han frågade mig om jag skulle göra något på semestern och jag förklarade att jag skulle vara lite i Malmö. -”Jaa, vackra Skåne…” kommenterade han utan minsta tillstymmelse av ironi i rösten och fortsatte (föga förvånande) -”Själv skall jag fotvandra i Schweiz”. -”I alperna”, lade han snabbt till, som om han anade att jag för en sekund kunde se honom framför mig med sin ränsel, lederhosen och karta, irrande på gatorna i centrala Geneve.
Han är en skön lirare som kan pigga upp den tristaste arbetsdag.