Den första fildelningsdomen har fallit. 16000 kr kostade det för den stackars 28-åringen att dela ut filmen Hipp Hipp Hora. Jag skulle inte vilja betala 16000 för att dela ut Hipp Hipp Hora. Kanske någon annan film, men inte den.

Jag pratade med en skivförsäljare härom dagen. Han hävdade att nedladdningen av musik främst drabbar de små skivbolagen. -”De stora kan alltid alltid släppa en ny samling med Tomas Ledin eller Michael Jackson så drar de in några miljoner.” De små däremot, med lite smalare musik, har inte den möjligheten. Om de få personer som gillar musiken laddar ner låtarna istället för att köpa skivorna så kommer bolagen att sluta släppa smal musik och musiklivet blir ännu några band fattigare.

Så kanske det är…. Men måste det vara så? - Nej det tror jag inte!

De små skivbolagen styrka är att de ofta (men inte alltid) hittar de små spännande banden som vi vanliga dödliga inte trodde fanns. De drivs inte sällan av av entusiaster med genuint musikintresse och känsla för musik.

De färdigheterna är stommen i verksamheten och ingenting som kommer att försvinna bara för att skivorna inte säljer.

Så varför inte strunta i att sälja skivor? Låt folk ladda ner musiken gratis! Lär lyssnaran att bolagets webplats är stället att återvända till för att hitta ny bra musik.

Jamen pengarna då? Ja.. jag vet inte jag… Det är klart att inkomsterna kommer att minska. - Men det skulle de ju göra ändå enligt min skivhandlares vision. Det väsentliga är dock att även utgifterna minskar. Inga skivor som skall pressas, skickas eller säljas med trugande övertalningar. Kan man väl locka lyssnaran till sin webplats med en aldrig sinande ström av bra musik är det sedan inga svårigheter för en driftig skivbolagsdirektör att lura åt sig några kronor på konsertbiljetter, t-shirts, annonsklick, eller vad det kan vara.

Men kommer inte bolagets material att dyka upp i fildelningsnätverken så småningom? Då är det ju ingen som kommer till bolagets sida för att klicka på annonser, köpa kepsar eller konsertbiljetter!

- Var inte så säker på det… Om lyssnarna vet var musiken säkert, snabbt och bekvämt går att få tag på så är det så klart där de letar i första hand.

- Men för att många ska kunna ladda ner i hyfsad hastighet måste ju bolaget investera en massa pengar i snabb uppkoppling och betala för all trafik till och från servern. Det blir dyrt!

- Nja, kanske det kanske. Eller så lägger bolaget upp en egen bittorrent-tracker där lyssnarna bara behöver ladda ner en liten torrent, för att sedan ladda själva filerna från varandra. Ju fler som laddar, destå högra hastighet!

Detta kanske låter väldigt naivt och blåögt. Ja, kanske det - saker och ting blir mycket sällan som man tänkt sig. Men jag tror att det är mer naivt att tro att det går att få folk att gå tillbaka till det glada nittiotalet och bara konsumera musik på cdskivor och köpekassetter - eller (brrrr) köpeminidisc.

Att sprida musik via nätet är så mycket enklare, snabbare, bekvämare, billigare och framför allt: svårare att kontrollera. Antipiratbyrån och deras kumpaner försöker att få sin vilja igenom med piskan. Sedan hoppas de att deras kära kunder av ren rädsla skall använda sig av diverse betaltjänster istället för de “olagliga” alternativen.

Som gammal lågstadielärare vet jag förstås att rädsla för bestraffning kan vara en nog så effektiv motivator. Min erfarenhet är dock att det inte är något vidare bra sätt att bygga förtroendefulla relationer på. Och säg den moderne företagare som inte vill att relationen konsument-producent skall känetecknas av ömsesidigt förtrtoende och lojalitet?

Det är nog fiffigare att börja fundera på vilka morötter det finns, och vilka pengar som går att tjäna på där. Jag menar bara att ICA exemplevis tjänar mer på att locka med låga priser än att hota med att komma hem och spöa upp de som handlar nån annanstans.

This entry was posted on Saturday, October 29th, 2005 at 9:10 i ämnet Musik, På the interweb. . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.