Ett par kompisar var och hälsade på igår. Att gå på stan är måttligt roligt när världens skyfall kan överraska närsomhelt. Det ena ledde till det andra, och rätt vad det var hade vi bakat pizza och köpt lite folköl. Medan vi åt kom vi att prata om krigen i före detta Jugoslavien och vi slogs alla av hur dålig koll vi hade på vad som hänt där.

Hur kommer det sig? Kriget pågick som värst medan vi gick i gymnasiet - inte kan vi väl ha sovit oss igenom lektionerna alla fyra, på varsitt håll? Visst måste de väl ha talat en hel del på tv om kriget medan det pågick? Var vi så ouppmärksamma?

Eller var det så att detta krig, trots att det begicks på en knapp charterresas avstånd från våra vardagsrum, inte var så intressant eftersom det mest verkade handla om muslimska bönder och andra konstiga folkgrupper i nån gammal deppig öststat.

Krig känns alltid väldigt främmande. Det blir inte mindre svårt att känna igen sig när det visar sig i nyheterna att de flesta krig utspelar sig i ganska primitiva samhällen. “Urgamla klanstrukturer”, krigsherrar (Mad Max, någon?), konflikter mellan olika “etniska” och “religiösa” grupper (gosse, vem är religiös nuför tiden? Släpp barkbrödet och kom in i matchen! För att inte tala om rasism - sånt slutade vi i Europa med för 60 år sedan!).

This entry was posted on Thursday, August 11th, 2005 at 23:41 i ämnet Det mesta. . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.