Idag slutar skolorna i Uppsala. För första gången på min arbetsplats fick “Du gamla du fria” inleda elevernas (och deras föräldrars) avslutning. De andra lärare jag pratat med tycker att det är en fin idé eftersom nationaldagen blivit helgdag och allting. Jag vet inte om jag riktigt håller med om det.

Det handlar inte om att man tycker mindre om något annat land bara för att man säger att man tycker om Sverige. Det är väl fint att tillsammans kunna sjunga en sång om sitt land?

Ungefär så där låter det. Men skall man vara petnoga så innebär väl raden “jag hälsar dig vänaste land uppå jord” att de andra länderna inte anses lika väna? Sverige är alltså bäst. “Du tronar på minnen från fornstora dar då ärat ditt namn flög över jorden”. Det lär ju knappast vara Stenmark, Björn Borg eller Abba som avses. Snarare var det väl svensk imperie- och kolonialpolitik från Gustav Vasa och framåt som textförfattaren hade i tankarna.

När politiska och ekonomiska strukturer gör nationalstaternas gränser allt mer betydelselösa är inte någon sorts nymornad nationalistisk noja med helgdagar och flaggviftande en vettig reaktion. Rätt väg borde istället vara att granska “globaliseringen”, se vilka konsekvenser den har - såväl positiva som negativa.

Att igelkotta ihop sig och hoppas på att Sverige “är och förblir vad det var” är inte någon hållbar strategi. Framför allt är det inte något som bör inpräntas, utan diskussion eller analys, hos det uppväxande släktet.

Nu hinner jag inte skriva mer, jag måste lämna datorn och gå ut för att bära in stolarna. Sen blir det tårta i lärarrummer och avtackning av de personal som på grund av skolans minskade budget inte kan vara kvar nästa termin.

This entry was posted on Friday, June 10th, 2005 at 8:50 i ämnet Det mesta. . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.