Jag har inte skrivit nåt på länge. Varför inte - jag skulle kunna komma med massor av undanflykter, men faktum är att det till stor del beror på Sandro…

Argentinas, eller kanske hela sydamerikas Elvis, härnedan i ett bejublat framförande av hitten “mi amigo el puma”. De brallorna, den skjortan, det leendet! Man kan förvånas över mycket i videon, men mest förbluffande är kanske kompbandet, som lyckas hålla sig märkligt koncentrerade under hela framförandet.

Så var det tydligen klart (i första instans får man väl tillägga) Tito Beltrán är skyldig till våldtäkt och får två års fängelse.

Något som konstigt nog diskuterats mycket mindre är att han i chilenska “El Mercurio” (typ Dagens Nyheter) hävdat att Sverige gömt Usama bin Laden under tre år. Alltså inte att “Usama gömt sig i Sverige” utan “Sverige har gömt Usama”.

Snygg start på en konspirationsteori säger jag. -”Klart han åkte dit… även om han kanske var oskyldig till våldtäkten så satte ju SÄPO dit han för det där med Usama…”

Artikeln i El Mercurio finns här.

Usamagrejen står längst ner, helt utan följdfrågor, märkligt nog.. (kanske “någon” avlyssnade samtalet och bröt det?)

För oss som inte kan spanska finns artikeln hjälpligt översatt av en vänlig själ här. (rulla ner till inlägg nr 1966 & 1967).

Jag satt och läste läroplanen för “det obligatoriska skolväsendet” (grundskolan alltså) här förleden. Ett ljus gick upp när jag hittade följande passus:

Alla som arbetar i skolan skall /…/ bidra till att motverka sådana begränsningar i elevens studie- och yrkesval som grundar sig på kön, social eller kulturell bakgrund.

Det är alltså tack vara våra ytterst kompetenta lärare som varken jag eller någon av mina bröder blivit läkare. Det förklarar saken. Stycket känns annars lite väl proggigt för att ha tillkommit i nådens år 1994. De offentliga diskussionerna om den läroplanen handlade ju i övrigt mest (om du minns) om huruvida KDS skulle få in “kristen etik & västerländsk moral” någonstans i läroplanen. Det fick de också till slut, i en historiskt urmjölkad formulering.

Det har varit lite de borgerliga partiernas uppgift på sistone att fixa fram nya läroplaner. 1994, före den 1980 och nu har hr Björklund talat om att det börjar bli dags att skriva ihop något nytt. Jag kan inte klandra honom för det i sak (faktiskt). Efter 14 år kan det vara dags för en översyn.

Frågan är hur resultatet blir. Både 1980 och 1994 års läroplaner var ganska progressiva och betonade elevers egna kunskapsbildande och alltså en ickeobjektiv kunskapssyn. Vägen låg öppen mot ett än mer relativt betygssystem - för att i förlängningen avskaffas till förmån för individuella bedömningar av varje elev.

Björklund (och även skoldebatten på vänsterkanten) är inte på väg åt det hållet, milt sagt. Den kunskapssyn som håller på att formuleras betonar kunskap som en samling objektiva enheter, redo att förmedlas från lärare till elev. Ju högre upp i kunskapskedjan från förskola till universitet, desto närmare sanningen befinner man sig.

Det är troligen den tanken som ligger bakom Uppsala kommuns förslag om att erbjuda tjänster på gymnasiet där en del av tiden är vikt åt forskning på universitetet. Gymnasiet och universitetet är ju bara ett steg ifrån varandra på skolstegen. Varför skulle en förskollärare forska på universitet? Hon ska ju bara ta hand om barn - inte skulle hennes forskning göra förskolan bättre heller?

Det kan mycket väl i min familj vara en iPod. Då menar jag inte en iPod Touch som min lillebror gav sig själv i present strax innan jul. Nej jag menar förstås en hederlig gammal tjockis, bättre begagnad. Faktiskt en gåva till mig från samme lillebror.

Gratis är som bekant gott. Av det föranmälda glappet i hörlursutgången märks ingenting, batteriet är lite lynnigt, det beter sig ungefär som jag på morgnarna: oftast pigg och glad och igång med ett leende, men ibland lite småtrög och butter.

Nå, hur funkade det då?
Jodå, även i Linux (med Rhythmbox) gick det alldeles utmärkt att dra över låtar till iPoden. Skulle man sen radera dem så var det lite värre. Istället för att försvinna från disken så samlades filerna i .Trash och tog upp lika mycket plats som vanligt tills jag raderade dem därifrån. Vad som dock är ännu värre är att iPoden har den usla ovanan att dela upp - säg ett album med 10 låtar (och tio mp3filer) - och lägga varje låt i en egen mapp med ett helt obegripligt namn. Vad är det för tok? Det gick alltså inte att kopiera över en mapp med 10 eller 20 album i och sedan hoppas att de går att lyssna på utan vidare. Dessutom gick det inte att spela filer i .ogg-format. Det var irriterande.

Lösningen på alla problem (ett sk. alexanderhugg om du så vill) blev att installera Rockbox. Det är ett (typ) ett eget operativsystem som startar istället för iPodens egna (apples finns kvar på disken, men det startar inte).

Sitt tramsiga namn till trots (antagligen en hyllning till Per Fontander) funkar det mycket bra. Jag kan kopiera filer vart jag vill på disken, Rockbox hittar dem i allafall. Jag kan antingen kolla i Rockboxs databas efter vilken musik jag vill höra eller söka upp rätt katalog med filerna i.

En mängd knepiga filformat stöds och rockbox funkar på en mängd olika spelare. Och - jajust det, det finns såklart en mängd olika teman att ladda ner (förutom spel - Doom bla…).

Och jajust det igen: det är öppen källkod förstås.

Tack tomten!

Det utmärkta branchorganet Svensk Bokhandel skriver i sin senaste pappersupplaga att norstedtsägda Rabénförlagen säljer den danska delen av sitt talboksförlag Gammafon. Anledningen är, menar man, att “marknaden är för omogen och talböckerna får ingen draghjälp av bokhandeln”. Samt att “i väntan på vilken teknik som kommer att gälla i framtiden - cd, mp3, nedladdning - vill inte bokhandlarna satsa.”

Tror jag det - talböcker är svindyra att köpa in jämfört med vanliga böcker och även om priserna kan vara lite högre så blir marginalerna urusla - man tjänar helt enkelt inga pengar.

Dessutom misstänker jag att få bokhandlare vill stödja sig för mycket på digitala produkter som cdskivor och mp3skivor när man ser vad som händer med skivförsäljningen och skivbutiker i övrigt. En framsynt handlare satsar kanske hellre på att försöka förstärka den - i jämförelse - svårkopierade analoga bokens ställning.

Regeringskansliet har inte heller helt jämställda löner rapporterar SvD. Nu tjänar varken män eller kvinnor på kansliet särskilt dåligt, 43000 resp 37000 i månaden, men man kan ju tycka att det borde vara lite mer rättvist.

Mats Odell, med något sorts ansvar i frågan, anser inte att det finns några acceptabla skäl för att det är på det här viset. Det låter ju betryggande. Någon riktig könsmaktsideolog är nog kanske inte Odell trots allt. Hans bästa förklaring är (enligt Svd) att män “av olika skäl anställts för mer ansvarsfulla uppdrag”. Olika skäl?

Odell menar att det varken rör sig om lönediskriminering eller att kvinnor är inkompetenta till avancerade jobb, men kanske att de är för blyga för att tacka ja… Sedan berättar Mats om när han sökte en statssekreterare. Inga kvinnor tackade ja på flera månader, men sen när han frågade en man så blev det ja direkt.

Så vems fel är det egentligen att kvinnorna har låga löner? Just det - skyll er själva.

Det är för övrigt ett mycket bra drag att motbevisa statistik med en (1) egen erfarenhet. SÅ fort någon redovisar statistik så måste det visst komma nåt pucko och försöka argumentera med enskildheter. Lärarprogrammet var fullt av gyllene tillfällen, typ:

- 75% av alla förstaklassare kan inte läsa när de börjar skolan [obs, påhittat exempel]
- Jamen både min brorson och flera av hans klasskompisar kunde läsa jättebra när de började!
- Mmm, vad fint. Då tillhörde de nog de 25% som kan läsa när de börjar skolan…
- Jag tror nog att det är fler än 25%.
- Ok, men i den här undersökningen som gjorts i hela landet så blev det 25%… man kan mäta på olika sätt, men här blev det så….
- Men min brorson…. (osv osv)

Public servicekungarna BBC reder ut begreppen kring kopieringsskyddade musik- och filmfiler på nätet. Ganska festlig läsning: Här. Det hela hänger förstås ihop med nyheten att alla större skivbolag utom Sony BMG (som dock är väääldigt stora) gått med på att sälja mp3-filer utan kopieringsskydd via Amazon.com

Vad har man goda vänner till egentligen? I gemensam julklapp till hushållet fick vi ett anteckningsblock ända från Thailand, med allas vår favoritfigur Drutten på.

Drutten (Cheburashka på engelska & ryska) och hanses kompis krokodilen Jena är från början figurer i ett sovjetiskt sextiotalsprogram. Någon på SVT köpte in två dockor och började spela in egna barnprogram, helt olika de sovjetiska.

Hur som helst, på baksidan av anteckningsblocket stod det med små bokstäver “(c) Cheburashka Project” Hur ondskefullt låter inte det? The Cheburashka Project… som hämtat från nåt avsnitt av Arkiv X.

Lite snabb googling demonstrerade ännu en gång att allt gulligt i världen antingen härstammar från, eller förr eller senare hamnar i, Japan. det är Sony som köpt rättigheterna till Drutten och hårdlanserar honom som en postsovjetisk retrogullig björn (eller nånting).

Det får väl vara ok med det. Tack vara Sony har ju faktiskt de första avsnitten av Cheburashka kommit på dvd! Spring och köp - kanonfint! Dessutom finns förstås en hel del druttgrejor till mobilen numer.. tack för det Sony!

Frågan är bara vad som händer med Jena… Vem vet vad en bortglömd, lätt förvirrad, sovjetisk krokodil kan ta sig till….

Kolla in www.cheb-project.com

Emellanåt dyker det upp mor- eller farmödrar för att köpa böcker i butiken till sina barnbarn. Det är förstås det man ska ha mor- och farföräldrar till - att serva med dyra fina böcker.

Det märkliga med kanske lugnt 75% av de som kommer och vill ha hjälp att hitta böcker är emellertid att deras barnbarn är så vansinnigt begåvade!

Vanliga bilderböcker duger inte till de här barnen utan det krävs böcker som deras jämnåriga kanske kommer att titta i först om fem-sex år! Märkligt nog så är det bara när barnen är mellan 3 och sex år som de beskrivs som “ovanligt begåvade” eller “väldigt framåt”. Över den åldern så verkar deras begåvningsförsprång plana ut eller så har de kanske flyttat till ett internat i Schweiz.

Oftast går det att avstyra de tokigaste infallen, men jag har sålt Harry Potter som present till en sexåring som “är på väg att börja läsa snart”. Hur långt fram i tiden är det? är på väg att börja läsa snart.

I fallet med femåringen (väldigt begåvad och intresserad av böcker) var det inget snack. Det blev “Tordyveln flyger i skymningen” som högläsningsbok hemma hos farmor och farfar.

Det är i och för sig kanske det bästa med böcker - att de inte är färskvaror. De går oftast att ha i hyllan några år i väntan på att rätt läsare infinner sig.

Sundsvalls kommun är på krigsstigen. Inte nog med att de (enligt hörsägen) tillämpar aggressiv marknadsföring i Sveriges tunnelbanor, dessutom har jag (som gammal sundsvallsbo) fått mig tillsänd med posten en stilig kalender att hänga på väggen samt en partybiljett!

Kalendern är späckad med lockande information om Sundsvall. Lite deppigt är det att kalenderbilden för mars visar några som klänger på en två meter hög snöhög. I mars är det ju vår (fast inte i sundsvall). På hösten tipsar kalendern om att man kan dra på sig stövlarna och promenera ut i skogen: “ett tips är att avsluta promenaden i Matfors”. Det är ingen dålig promenad det… (karta och vägbeskrivning för den som inte orkar gå.) 4 mil tor.

Förutom denna snygga och utomordentligt informativa kalender har jag alltså även fått en partybiljett.

Det gäller “VIP-inbjudan till århundradets hemvändarfest”. Det hela går av stapeln på Oscar i Sundsvall den 22/12. Tyvärr jobbar jag då, så om någon annan vill ha biljetten är det bara att höra av sig. Förutom plockmat och “senaste nytt från Sundsvall” bjuds man på musik av självaste De Sotos - afterskibandet som efter snart 15 år i branchen fortfarande känns lika trista som under gymnasiet i början på 90-talet. Partyarrangörerna vet minsann vad den ironiska generationen går i gång på.

Men det gäller väl att haka på trenden. Sundsvalls befolkning ökade med 472 personer förra året. Frågan är vad som hänt i år eftersom kommunen hittills (till och med tredje kvartalet) bara ligger på ett totalt plus om 27 pers….

Jajustja, biljetten gäller för två personer, föranmälan skall vara inne senast 7/12 och som det står: “inbjudan är bindande”…. Innebär det att jag måste gå på Oscar och dricka stor stark och lyssna på Living Next Door to Alice?